Europarunt.se

Kerone & Angelica

Angelica och Kerone åkte på tågluff genom Europa som sin bröllopsresa 2019. Resan gick via Köpenhamn, Berlin, Prag, Budapest, Wien och Prag.

Tre år och ett barn senare, var det dags att åka igen tillsammans med deras elva månader gamla dotter Eloise. Ta del av båda deras resor!


Publicerad den 27 februari 2020

Kerones & Angelicas bröllopsresa med Interrail

Sommaren 2019 gifte vi oss och drömde om att åka på en tågresa genom Europa som vår bröllopsresa. Vi var nyfikna på att se mer av Europa och få en helhetsbild av länderna.

Ett alternativ till bröllopsresa som kändes äventyrligt, romantiskt och bättre för miljön. Följ med när vi berättar om vår resa och ger tips på hur ni kan åka på bröllopsresa med Europarunt! Ingen av oss hade tidigare åkt tåg genom Europa, så det var spännande att börja planera något som var nytt för oss båda. Vi planerade vår bröllopsresa med tre veckors restid, tre nätter i varje stad och med ett Interrail-kort från Europarunt. Eftersom vi skulle åka iväg på vår bröllopsresa så var vi snabba med att bestämma oss för att boka 1:a klass för att få lite extra lyx.

När vi valde resväg utgick vi från att vi ville ha en mix av olika städer och upplevelser, för att göra bröllopsresan så varierande som möjligt. Det vi såg mest fram emot var fortfarande självaste tågresorna, eftersom målet med resan var att se Europa genom tågfönstret, och därför bokade vi inga nattåg. Men vi bokade alla hotell i förväg för att slippa leta på plats och få mer tid till annat.

En tidig lördagmorgon stod vi på perrongen på Södra Station, fulla av iver i väntan på vårt tåg mot Köpenhamn. I handen höll vi en påse med nybakade bullar och andra nödvändigheter för en mysig tågfärd.

Med biljetterna i fickan och stadiga grepp om rullväskorna gick vi ombord när tåget anlände. Ni vet den där känslan när man har sett fram emot något riktigt länge och sedan blir den nästan till en overklig verklighet? Exakt så kändes det när vi hade hittat våra sittplatser, slängt upp väskorna på hatthyllan, satt oss ner i de stora gråa fåtöljerna och tittade varandra i ögonen. Nu började vår bröllopsresa.

På oss hade vi två matchande t-shirts med texten ”Just Married” tryckt på framsidan, så ingen kunde undgå varför vi var på resande fot. Det ledde till många glada hejarop och startade konversationer med trevliga främlingar på tåget. Tiden gick därför extra snabbt och plötsligt kom vi fram till vår första destination Köpenhamn. Vi insåg där och då att en stor fördel med att åka tåg är att du anländer direkt till centrum och slipper åka den där extra sträckan från en flygplats. Så när vi klev av tåget kunde vi bara rulla våra väskor till hotellet som låg runt hörnet av stationen.

I Köpenhamn fick vi sedan tre soliga dagar som vi upptäckte från cykelsadeln. Vi åt pannkakor till frukost på ”Kalaset”, strosade runt på mysiga gator med second hand-butiker i ”Nørrebro” och på kvällarna skålade vi för livet med vänner som flyttat dit. Det var en idealisk tid att hinna med allt vi kände för, innan vi packade väskorna igen för nästa avfärd.

Sträckan från Köpenhamn till Berlin var en av de längsta vi åkte och delades upp med buss, båt och tåg. En timme i Hamburg var bra att ha på deras enorma station och vi var förvånade över hur smidigt allt gick. Det var inga problem med byten och det är sant att tiden går fort när man har roligt. Även om det var för hundrade gången så var det lika kul att kolla igenom våra bröllopsbilder och prata om bröllopet. Samtidigt så swischade de gröna ängarna förbi och den hårda bilden vi hade av Berlin förändrades när vi tillsammans satt och kollade ut genom fönstret och fick se en annan sida av Tyskland.

I Berlin blev vi uppgraderade till hotellets finaste rum, eller snarare lägenhet, då vi i förväg hade skrivit till alla hotell att vi var på vår bröllopsresa. Detta var perfekt då vi tyckte att det var viktigt att ta sig tid till att göra ingenting. Ibland var det nämligen väldigt skönt att bara hänga på rummet och spela Yatzy eller kolla på dålig tv.

Men att uppleva en ny stad tillsammans var det bästa. Vi vandrade runt på Berlins gator, satt på vinbaren ”Weinerei”, åt på restaurangen ”FREA” och gjorde alla turistiska ting med kartan i högsta hugg.

Tågresan mellan Berlin och Prag blev en av våra favoriter med slingrande sjöar och små pittoreska byar längs vägen. Vi passerade bland annat den lilla spa-byn ”Bad Schandau” som vi ångrar att vi inte stannade vid eller hade hört om innan resan, så nästa tågresa hoppas vi ta ett stopp där! Det är en häftig känsla att allt känns så nära i Europa när man tar tåget, för efter drygt timmar av vackra vyer var vi redan framme i Prag.

Den välbevarade staden Prag är absolut en partystad med många pubar, men den erbjöd också mysiga gränder att vandra hand i hand på kvällarna. En given sak för oss när vi är på resa är att njuta av stadens matutbud. Vår bästa matupplevelse blev på restaurangen ”Maitrea” och på en av restaurangbåtarna nere vid kanalen som kanske annars anses vara en turistfälla. Mätta och belåtna rullade vi sedan vidare mot tågstationen efter tre dygn i Prag.

På tåget mot Budapest kändes det som att vi var med i en film när konduktören gick runt med den lilla serveringsvagnen i gångarna. Att höra hur språket ändrades på vägen från ett land till ett annat och att se skillnaderna i landskapen var otroligt. Tänk att vi fick vara med om ett sådant äventyr.

Framme i Budapest bodde vi på hotellet ”New York Palace, The Dedica Anthology”. Där startade vi dagen med bubbel till frukost i det vackra cafét med pianospel i bakgrunden och avslutade den i hotellets pool på relaxavdelningen. Mycket bättre än det välkända badhuset ”Széchenyi termalbad”, som inte var en bra upplevelse för oss. Vi blev överförtjusta i Budapest, speciellt när vi svängde in på en gata och upptäckte att folk dansade bachata, som vi själva dansar hemma i Stockholm. Vi dansade oss varma, utmanade oss senare i ”Escape Room” och avslutade sista kvällen med att äta langos.

Från Budapest till Wien satt vi på tåget och skrev ner våra tankar i en bok, spelade kort och låg i varandras knä och tittade ut genom fönstret. Vi tröttnade aldrig på det enkla och med 1:a klass fanns det mycket utrymme att spendera tiden på. Favoriten blev att dela hörlurar och lyssna till samma låtar som vi dansade till på bröllopet, om och om igen tills vi kom fram till nästa destination.

Dagarna i Wien promenerade vi runt i trädgårdarna, poserade framför fontäner och kollade på blommorna runt ”Belvedere Palace”. Vi packade väskan och gick till marknaden ”Naschmarkt”, köpte något gott att äta och gick till stadsparken för att spendera en heldag på picknick-filten. När det regnade gick vi istället på museum och tog en varm choklad på det traditionella cafét ”Café Sperl”. Återigen infann sig känslan av att tiden alltid räckte till, eftersom nya äventyr väntade.

Mot vårt allra sista stopp på bröllopsresan, Venedig, åkte vi den absolut vackraste sträckan med tåg. Höga toppar och djupa dalar genom Österrike och Italien. Vi var tvungna att nypa oss i armen! Det var sådär otroligt klyschigt med klarblå himmel och strålande solsken. Gräset kändes grönare, topparna var snöbeklädda och människor badade i insjöar. Vi susade förbi många potentiella vykort och alla på tåget blev knäpptysta. Det blev sanslöst mycket bilder tagna som vi är tacksamma för att kunna kika på i efterhand, för det var precis det där vi hade drömt om och lite till.

På morgonen när vi vaknade och öppnade upp gardinerna, insåg vi att det finns ingen stad lik Venedig. Det kändes nästan overkligt att gå runt bland de trånga gränderna och över de små broarna. Dagsut ykt till den färgglada ön ”Burano”, historiska byggnader och varma kvällar fick oss på fall. Samtidigt är det många som vill uppleva staden, det fullkomligt kryllar av människor, så vi var väldigt glada att vi var där under vardagar då det är lite mindre folk. Men det är en del av upplevelsen. En av kvällarna satt vi på hotellets uteservering och hade en servitör som var som tagen ur en komediserie. Det slutade med att alla på restaurangen, från olika länder och spridda bakgrunder, började skratta och prata med varandra. En annan kväll gick vi förbi ett torg där italienarna dansade tango. Allt i den staden kändes magiskt på något sätt. Därför var det självklart för oss att tacka av Venedig med att åka gondol. Tro det eller ej, men det var så värt det.

Som avslutning på bröllopsresan blev vi välkomnade i Sverige av Angelicas föräldrar som stod på tågstationen och höll upp en skylt med texten ”Welcome home, Mr and Mrs Campbell Olai”. Då visste vi att nu börjar en ny fantastisk resa för oss. Vi är så glada att vi valde att åka tåg som vår bröllopsresa, att vi reste mer miljövänligt och att vi  ck den starten på livet som gifta. Det känns som att vår dröm verkligen gick i uppfyllelse. Så tveka inte att börja drömma, planera och ta tåget i Europa som er bröllopsresa med Europarunt!

Kerone & Angelica
Instagram: keronecampbell
Instagram: angelicaolai

Tips för att få tågluffen att kännas mer som en bröllopsresa

Gör det lilla extra

För oss var det viktigt att resan verkligen kändes som en bröllopsresa. Därför valde vi att göra de där klyschiga aktiviteterna (som att åka gondol i Venedig), överraska varandra och packa med de där fina skorna för att klä upp oss och gå på middagar på kvällarna.

Förboka hotell

Vi bokade alla hotell i förväg och skrev till dem att vi skulle på vår bröllopsresa, det resulterade i uppgarderingar och bubbel på rummet! Det var också så skönt att ibland bara hänga på hotellrummet och spela Yatzy eller titta på dålig tv. Ta er tid till att göra ingenting!

Åk 1:a klass

Vi visste inte om det skulle vara värt att boka 1:a klass på en tågluff. Men nu med facit i hand så kan vi säga att det verkligen är värt det! Speciellt för en bröllopsresa. Mer utrymme, mindre folk och servering vid sin sittplats. Vi fi ck även varsin gratis vattenflaska på varje tåg.

Använd rullväskor

Rullväskor istället för ryggsäckar? Det var inga problem! Vi slängde upp rullväskorna på hyllan och sedan var det bara att sitta och titta ut genom tågfönstret tillsammans, lyssna på musik eller ligga i varandras knä. Något av det mysigaste på hela bröllopsresan.

Planeringstips för en bröllopsresa med tåg

Resdagar

Börja med att komma överens om hur många dagar ni vill och kan vara iväg på er bröllopsresa.

Länder & städer

Skriv ner vilka olika länder och städer ni vill upptäcka under resan.

Ladda ner appen

Ladda ner appen ”Rail Planner” och skriv in era städer i den ordning och de datum ni har tänkt att åka mellan dem. Detta för att se vilken rutt som blir bäst för era valda destinationer (Här ändrades rutten lite för oss då vi såg vad som blev smidigast tidsmässigt mellan städerna vi hade valt).

Välj rätt interrail-kort

Räkna ut hur många resdagar ni behöver och köp sedan de Interrail-kort som passar er resa bäst.

Boka platsreservationer

Ring Europarunt på 08-53525300 och boka era platsreservationer. Detta var det absolut bästa vi gjorde. Otroligt skönt att få prata med någon som har erfarenhet av tågresor och så smidigt att få alla biljetter bokade och skickat till sig på posten.

Bröllopsresan kan börja!

Publicerad den 12 december 2019

Det viktiga med Bauhaus är inte stålrörsmöblerna. Det är något mycket större

Dessau är Bauhaus-mekka. Det var här Bauhausskolan gick från att vara en konst- och konsthantverksskola till att bli industridesigners och stadsbyggare. Om du hoppas på att få läsa allt om Marcel Breuers och Mies van der Rohes ikoniska stålrörsmöbler eller Wagenfelds lampor kan du sluta läsa här. För det här kommer att handla om betydligt större skeenden – det fick vi insikt om när vi bodde mitt i Bauhausskolan från 1926.

I vårt förra inlägg var vi i Weimar. Där sammanförde Walter Gropius bildkonst och konsthantverk och startade Bauhausskolan 1919. Så småningom tillkom även arkitektur. I Weimar byggde Bauhaus ett enda hus – Haus am Horn. Det byggdes till utställningen ”Konst och Teknologi – En ny enhet” 1923. I Dessau byggde de hela sitt campus med universitet, elevbostäder, lärarbostäder och därutöver en hel stadsdel med 400 bostäder, radhus och lägenheter. Och allt detta på bara 7 år. Hela Europas arkitektkår reste dit för att kolla vad de höll på med. Även svenskarna. Och så förändrade de en hel värld.

Inspirerade hela världen

Av Stockholmsutställningen 1930 fick vi bla, Hjorthagen, Gärdet, Södra Ängby i Stockholm och i Malmö Ribershus och Ellstorp för att bara nämna några. Efter det har modernismen fortsatta ända in på åttiotalet.

Men det började alltså 1923 när Bauhaus hade sin första helt revolutionerande utställning. Och på Paris-utställningen 1925 upptäckte den unge arkitekten Uno Åhrén ett märkligt hus av Le Corbusier. Detta är ren funktionalism, utbrast Uno, och så var begreppet ”funkis” myntat.  Han fick med George Pålsson på Svenska Slöjdföreningen och Gunnar Asplund och en rad andra progressiva svenska arkitekter och tillsammans började de planera Stockholmsutställningen. Kooperativa Förbundets arkitektkontor blev den svenska funkisfabriken. Men de mötte hårt motstånd från de som var ”traddis”, som Carl Malmsten m fl.

De tre rektorerna: Walter Gropius, Hannes Meyer och Mies van der Rohe.

Follow the money – det förklarar nästan allt

När Bauhaus tvingades flytta från Weimar 1925, berodde det på det konservativa och nationalistiska styret i staden, men också på brist på sponsorer.  I Dessau satt direktören på flygplansfabriken Junkers och undrade vad han skulle göra för att få bostäder som kunde locka arbetskraft till fabriken i en bransch i stark tillväxt. Där fanns pengarna. I Dessau fanns det också en betydligt mer vänsterliberal ledning under Fritz Hesse som gärna tog emot en progressiv skola.

Stadsbyggarna imponerar mer än arkitekterna

Det första uppdraget Walter Groupius fick var att rita den egna skolan, men parallellt arbetade han med att bygga en ny stadsdel. Junkers behövde många arbetarbostäder. På en sandslätt i Törten långt utanför centrum ritade Gropius en stadsplan, ungefär som ett spindelnät med en Konsumaffär i mitten, låga radhus i solfjädersform med 300 kvm stora trädgårdar för trädgårdsland och för att hålla höns och kaniner i. Med dagens standard tycker vi att det är väldigt enkelt. Kök och badrum var samma rum. I en utbyggnad mot gården fanns, i de första husen, en slags tidig mulltoa. I rummen satt fönsterbanden längs hela huset så högt att man kunde möblera under dem och slippa insyn i sängkammaren. Det flödade in ljus. Totalt byggdes radhus med 3 olika planlösningar på mellan 57-74 kvadratmeter. Redan i december 1926 var den första husen färdiga för inflyttning.  Det var som att flytta till ett slott, så ljust och fint, sa dottern i familjen Anton. Hon flyttade in med sina föräldrar 1926 och blev kvar i huset i hela sitt liv. Huset, som är i originalskick ägs nu av Bauhaus stiftelsen och vi besökte det på en guidad tur.

Ett av husen har fortfarande originalutseende. Gissa vilket.

Numera är området ganska misshandlat. Från början var alla hus vita. Visserligen var det otätt och kondens på englasfönstren, så man kan förstå folk som bytte fönster och införde mer bekvämlighet. Men med tiden har de boende tävlat om att bygga om och skapa sitt eget personliga boende mitt i världsarvet.

Att människan alltid måste dekorera. ”Bjäfs is more”, eller hur var det?

Sociala skäl, inte ekonomiska

Det unika var ändå inte husens utseende, utan den rationella byggprocessen inspirerad av Henry Ford i USA. Gropius standardiserade byggelement och massproducerade husen rad för rad. Men han hävdade hela tiden att detta inte var ekonomiskt betingat utan med sociala ambitioner i första hand. Detta tilltalade byggare och sociala ingenjörer. Kan man bygga bostäder såhär rationellt och billigt? I Stockholm är de vita smalhusen för gasverksarbetare i Hjorthagen det lysande exemplet.

De mest kostnadseffektiva husen var de som färdigställdes under skolans nye rektor Hannes Meyer 1930. Han ändrade Bauhaus inriktning mer mot folkets behov mer än lyx. Så han byggde Volkswohnung – folkhem om du vill. Fem röda tegelhus i tre våningar med loftgångar och med 18 lägenheter på 47 kvm i varje hus. Tvättstuga på gården och barnvagnsparkering under första loftgången. Och så en trädgård. Oerhört välplanerat, praktiskt och billigt.

Vi är lika imponerade som man var på 1920-talet. Vi kan verkligen rekommendera en Tysklandsresa i Bauhaus fotspår.

Ja, det här blev nästan en föreläsning. Så kan det gå när man är ute på tågluff. Man lär sig jättemycket.

Hej då Bauhaus, vi ses i morrn.